Sömn

Alltså fenomenet sömn är ju en konstig grej egentligen... Man klarar sig ju inte utan, men ändå ska man som förälder gå igenom nåt slags test eller vad det nu ska föreställa, när vi väljer att bli föräldrar. För man får ju inte så mycket sömn som man behöver, så enkelt är det ju, eller?! Tror inte jag vet någon med barn som INTE har sömnbrist, alltså nu pratar jag mest bebis, eller iaf småbarn. Har inte haft något kolikbarn tack och lov som skrikit natten igenom, MEN att bli väckt ca 5-10 ggr per natt för att stoppa i napp och en unge som vaknar mellan 5 och 6 på morgonen räcker för att jag ska bli trött iaf... + att man har en liten kille på 4 som kommer in vid ca 23 och ligger "på" mig... Det ÄR jobbigt, MEN det går ju, för man vet att så här kommer det inte alltid att vara. Inatt fick jag iaf äran att sova i källaren och det är LYX. Fy fan va skönt jag sov och vaknade inte en endaste gång under hela natten. Slog bara upp ögonen kl 6 och var pigg liksom:) MEN somnade om till halv 8 bara för att, det är ju sovmorgon det! Sjukt alltså, jag tycker 07.00 nästan är sovmorgon nu förtiden, haha!

Men visst är det väl konstigt på nåt sätt att det bara är så att sömnen ska bli så påverkad när man får barn? Varför gjordes det så, att inte ALLA barn vill sova HELA natten, oavbrutet....;)

Nu ska jag iaf införa i mitt hem att vi, alltså jag och Björn, får sova MINST 1 natt var per vecka i källaren, DÅ kanske vi båda kan känna oss lite gladare och piggare! Och varför kom jag inte på det tidigare?! Varför ska vi ligga och trängas jämt i samma säng allihopa? Vem blir glad av det? Inte jag iaf...